Jakthundar för drev och spårning

I Sverige är jakthundar som tax, beagle och finsk stövare vanliga för drevjakt, medan raser som dunker, gotlandsstövare och bayersk viltspårhund är betydligt ovanligare. Hamiltonstövaren är en av våra mest etablerade drivande jakthundar. Specialiserade spårhundar som hannoveransk viltspårhund förekommer främst hos yrkesjägare.

Ursprunglig användning:

Hundar av denna typ förföljer klövvilt (hjort, älg, rådjur m.m.) och annat vilt med ett ihållande skällande när de känner doften av viltet. De springer skällande på vittringen i timmar om det behövs. Jägaren står ofta stilla och följer jakten med hjälp av hundens skällande (intensitet i hundens skällande och hur långt bort den är). Om viltet rör sig nära jägaren och kommer inom skotthåll kan han/hon skjuta. Hundarna arbetar ofta i grupp, varför de också kallas “packhounds”. Förr i tiden följde jägaren flocken på hästryggen på grund av de långa avstånd som hundarna arbetar över. I dag är det ganska vanligt att man använder GPS på jakthunden så att jägaren hela tiden kan följa hundens rörelser.

Kännetecken:

• Raserna har alla ett mycket stort intresse för vilt – springer gärna iväg på egen hand i flera timmar för att följa ett viltspår.
• Är ihärdiga och uthålliga och skärmar av omvärlden när de arbetar – jakt är deras enda intresse.
• Arbetar självständigt och vänder inte tillbaka så länge spåret finns. Om hunden inte är kopplad och vädrar vilt kommer den vanligtvis inte att kallas in av ägaren. Av samma anledning är det ofta lämpligt att inte släppa dessa raser lösa på en promenad.
• De kan bli ganska vaksamma och skälla – och svåra att stoppa när de väl har börjat.
• Vissa av raserna ylar i stället för att skälla.
• Det går att lära dem att samarbeta i viss utsträckning, men det är inte deras naturliga beteende – de är mycket självständiga arbetshundar.
• De flesta individer har ett stort behov av att sysselsättas med spårning och andra självständiga uppgifter där de får sina doftbehov tillgodosedda.
• Extremt packorienterade – de är packhundar – och trivs definitivt bäst med två hundar under samma tak.
• De är mycket hängivna sin familj om de behandlas med vänlig konsekvens.
• Vissa av raserna kan vara reserverade mot främlingar.
• Könsmognad inträffar vid ca 7-12 månaders ålder, och de små raserna blir könsmogna tidigast.
• Kan bli beteendemässigt intolerant mot främmande hundar efter könsmognad (hane till hane och tik till tik)

Genomsnittlig förväntad aktiveringsnivå för en vuxen hund: 2-3 timmar per dag